Barn, föräldrar, internet och ansvar: Ett öppet brev…

Med tanke på de diskussioner som jag har hört och varit delaktig i senaste tiden har jag skrivit ned nedan om internet och sociala medier. Min bakgrund, förutom att jag har fyra barn i åldrarna 3-10, är att jag har forskat lite kring kunskapsutveckling vid användande av sociala medier, är lärare och pedagog och har föreläst om användande av sociala medier. Dessutom har jag producerat ett antal projekt som använt sig av dessa medier för att få genomslagskraft och jag arbetar med reklam. Så lite kunskap har jag men antagligen inte mer än många av er.

Ta det för vad det är: tankar en kväll, tankar från en pappa med barn i åldrarna 3 till 10 år.

Jag kände att detta var viktigt att ta upp. Viktigt att diskutera. Viktigt att föräldrar för diskussioner om detta. Viktigt att vi som påverkar våra barn är medvetna om våra val. Viktigt att veta att vi har ett val. Även om våra val kan vara olika.

Jag vill med detta dela med mig av de erfarenheter jag har gjort i olika situationer. Det är både positivt och lite skrämmande men mest hoppfullt. Mycket har ni nog hört och kan redan men det tål att fundera över.

Till att börja med: Det finns mycket forskning kring nedan som jag gärna tipsar om om det skulle vara av intresse men jag börjar så här. Användbara länkar finns nederst såväl som en kort ordlista över de ord jag använt i texten.

Here we go, lite långt kanske men men…

Väldigt kort sammanfattning

(för er som inte orkar läsa, vilket jag hoppas att ni gör)

  • Var med era barn på internet (gäller all internet: mobil, platta, bärbar osv)
  • Låt dom INTE göra saker på nätet som dom inte får göra hemma: T.ex. ge bort för & efternamn, telnummer, adress, köpa saker på kredit, stämma träff med okända osv.
  • Följ de åldersrekommendationer som finns: De finns av en anledning
  • Vuxna är alltid vuxna och ansvariga. Internet är nytt, drivkrafterna uråldriga.
  • Vuxna har erfarenheten av livet, den är lika viktig och relevant på nätet som någon annanstans.

Internet för familjer

Internet är en plats som alla andra. Lika verklig och lika fantastisk som allt annat i livet. Lika roligt, engagerande och spännande. Internet är en möjliggörare, en väg till information, nätverk, vänner, kunskap, livslångt lärande. Internet går inte att separera från IRL. Internet är IRL. Många använder numera AFK (away from keyboard) istället, eller t.ex. offline, detta för att markera att man inte sitter vid en apparat och för att markera att IRL (In Real Life) inte är verkligare än att uppleva ngt eller träffas online. IRL är överallt.

Lika då som nu

Internet är kyrkbacken eller logdansen för 100 år sen eller moppetorget och centrum för 30 år sen. Internet är som alla de kärleksuddar, lägereldar vid sjöar, torg, lekplatser där vi alla har hängt. En plats för social kontakt. För ungdomar och barn en spännande plats att utforska med nyfikenhet och lust. Sedan 50-talet platser för ungdomskulturer att undvika vuxenvärlden.

Men precis som på torget, i skogen vid elden, på moppetorget eller i centrum finns det saker att akta sig för. Saker som vi vuxna måste visa hur man skall hantera och undvika. Personer och sammanhang som man inte skall befinna sig i.

Och precis som vi försökte komma undan våra föräldrar, kom hem sent, hittade på var vi var, skarvade lite o.s.v. så gör våra barn det när dom är på internet. Internet är deras moppetorg, deras centrum, deras lekplats, deras lägereld.

Och precis som alltid så är vi vuxna de som skall vara vuxna. Vi kan det här. Vi har varit barn. Vi kan uppfostra våra barn oavsett om det är hur man beter sig på internet, på lekplatsen eller i andra sammanhang. Etiken, moralen, socialisationen m.m är samma då som nu.

Väldigt olika, hissnande

Det är verktygen som är nya men drivkrafterna dom gamla hederliga, dom gamla vanliga. Vi vuxna kan det här. Skillnaden mot tidigare generationers generationsklyftor är internets snabbhet och genomträngande. Internet finns överallt och information sprids blixtsnabbt. Det kan vara skrämmande.

En postning på Instagram skapar inom timmar kravaller utanför en skola i Göteborg. Men å andra sidan. Anton abele, 15 år, fick 60 000 personer att skriva på mot gatuvåld på facebook. Revolutionerna, den arabiska våren, och deras framfart kunde genomföras till stor del med hjälp av sociala medier, att skaffa sig kunskap går blixtsnabbt osv.

I detta befinner sig våra barn. Eftersom förändringarna sker så snabbt och vi inte kan vara med precis överallt måste vi sätta gränser och ge dom verktyg att klara av det dom gör och stöter på på ett generellt plan. Dom måste lära sig det som kallas för “digital litteracy”, digital läskunskap. Dom måste lära sig att avkoda det som finns på nätet.

Där vi vuxna tydligt ser en klickbar annons som i slutändan kostar pengar ser våra barn ett gratis spel. Där våra barn ser en annan avatar i tex Movie Star Planet ser vi en snusk-gubbe som flörtar med våra döttrar. Där vi ser konstiga filmer på youtube ser våra barn humor. Osv.

Var närvarande

Genom att vara med våra barn på internet. Se vad dom gör, vara delaktiga. Genom att sätta tydliga gränser som dom kan förhålla sig till och genom att följa de gränser som är uppsatta av t.ex. myndigheter för att skydda våra barn kan vi i alla fall börja med att lära dom hur de kan umgås på internet. Hur de skall avkoda och läsa informationsflödet.

Gränser

Det är främst viktigt att vuxna är ett stöd och sätter gränser, inte låter barnen springa vind för våg. Våra barn får inte springa fritt i trafiken eller på okända orter utan att vi vet att de kan hantera sin omgivning. Samma förhållnigssätt gäller på internet. Eftersom vi inte låter våra barn springa och härja i trafiken så bör dom inte heller lämnas ensamma på internet.

Det är även viktigt att vuxenvärlden sätter liknande gränser. Om gränserna skiljer sig för mycket mellan olika barn leder det till missförstånd, mellan barnen och oss vuxna. Det är därför viktigt att vi för en diskussion om detta med varandra. Vi kanske inte är överens om allt men om jag vet hur andra vuxna tänker kan jag även försvara andras gränssättningar, även om de skiljer sig från mina.

Jag är ingen expert på just gränser men här är några som jag försöker hålla mig till och några punkter om hur jag förhåller mig till barnens användande av datorer/medieapparater:

Lite tips

  • Håll de gränser som är satta på internet och i annan underhållning. Det finns en anledning till att de finns.
  • Facebook är från 13 för att barn under 13 generellt inte anses kunna hantera detta forum. Om vuxna är med hela tiden kan det vara en annan sak men generellt är det en svår värld för barn att hantera.
  • Barn skall enbart vara vänner i sociala medier med dom dom fysiskt har träffat. Mycket viktigt.
  • Barn skall inte sitta för länge vid en skärm, så kallad skärmtid. För mycket skärmtid leder till att de inte kan bearbeta intrycken och hjärnan har svårt att gå ner i vila. Vila är viktigt. Folkhälsoguiden rekommenderar max 2 timmar per dag, vilket är för mycket tycker jag. Vi försöker hålla en timme per dag men lyckas inte riktigt med det. Detta undantar skolarbeten eller om de tex skriver på berättelser, gör presentationer osv.
  • Spendera tid tillsammans med dit barn på internet. Intressera dig för vad dom gör. Var nyfiken. Dela deras verklighet.
  • Utforska de siter som ditt barn surfar på. Jag vill i alla fall veta var dom hänger.
  • Sätt upp tydliga regler vad dom får göra: inte ladda ner spel som ni inte godkänt, inte se på filmer som ni inte godkänt är exempel.
  • Lämna aldrig ut personuppgifter. Förnamn kan vara ok men inte efternamn, framförallt inte om det är ovanligt. Med ett efternamn, lite bilder, geodata osv är det lätt att gissa var ert barn finns.
  • Profilerna på siterna, tex instagram, bör vara hemliga och inte publika. Jag vill i alla fall inte att mina barns bilder skall ses av folk jag inte känner. Inte än.
  • Prata med barnet om internt och mobilanvändande
  • Prata med barnet om att saker kan vara felaktiga på internet, att inte stämma träff med folk dom chattat med osv. Lätt att säga och självklart men viktigt att poängtera.

En dråplig historia

En av våra döttrar började med Instagram. Det gör även jag (även om jag inte riktigt förstår vad instagram har som inte redan facebook har). Jag såg inget underligt i det. Jag sa till henne, som alltid, du får inte ha vänner du inte träffat offline och känner och din profil måste vara hemlig. Den får inte vara publik. Senare upptäckte v att Instagram var från 13, det var min dotter som upplyste oss om det. Nåja vi låter henna vara kvar på instagram men samtidigt tittar jag nyfiket tillsammans med henne på hennes bilder, undrar vem vilken kompis är, vad hon gör osv. Jag försöker göra det lekfullt och det är väldigt givande. Jag gör det inte bara för att jag borde. Jag gör det även för att jag tycker det är kul. Det är hennes verklighet och den vill jag vara en del av.

Med hopp om fortsatt diskussion mellan föräldrar, för våra barns skull.

Liten ordlista

Postning: en uppdatering med text, bild, ljud, video på tex facebook, instagram eller twitter.

Twitter: mikroblogg, meddelanden (Tweets) om maximalt 140 tecken skickas till twitter. Användare “följer” sedan andra användares “tweets”. Genom att följa andra användare och sökord som man gillar skapar man sedan sin egen ständigt uppdaterade “feed” (flöde av meddelanden)

Instagram: som twitter men uppbyggt av bilder. Som en bildblogg.

Avatar: Fiktiv personlighet eller representation som representerar användaren i tex vissa communitys. tex Movie Star Planet.

Movie Star Planet: sida där barnen leker att de är filmstjärnor, klär ut sig, gör filmer, chattar osv.

Youtube: flmer på nätet, väldigt väldigt poppis. Har vuxenfilter.

Filmkanaler: svt.se/barnkanalen, barnkanalen.se, nickelodeon: filmsiter på nätet. Bra att kolla eftersom dom har olika utbud.

IRL: In Real Life. Tidigare ett begrepp som använts för att skilja tid spenderat på nätet från när man inte är på nätet utan träffas eller pratar fysiskt. rätt oanvändbart eftersom allt är på riktigt.

AFK: Away From Keyoard. Används numera istället för IRL för att visa att man inte är uppkopplad.

Länkar

Goda råd från PTS (Post och Tele Styrelsen)

Surfa Lugnt

Folkhälsoakademin om matvanor och fysisk aktivitet

Barn och elevombudet, Skolinspektionen

Aftonbladet: tio tips

 

 

Producenter ger FADar mer makt

I ett mål i Arbetsdomstolen mellan Teaterförbundet (Kärande) och Medieföretagen / Svensk Filmindustri (Svarande) dömdes till svarandes favör. Där AD fastställde att en så kallad FAD (First Assistant Director, typ av inspelningsledare) är en så kallad a-position, i beslutsfattande position vad gäller bland annat tid, och kan beordra övertid eller stoppa en inspelningsdag och därmed inte har rätt till övertidsersättning. En FAD har så att säga enligt domen makt över sin egen tid och “behöver” därför inte ersättas med övertidsersättning.

Gott så!

Som FAD tycker jag detta är helt ok. Detta innebär nämligen att vi som a-positioner bör ha en lön, semesterersättning och annat som i sig kompenserar för eventuella övertid. Något som Teaterförbundet även kommer att driva. (Teaterförbundets uttalande här) Detta innebär även enligt domen att vi som FADar har rätt att självständigt beordra övertid eller stoppa en inspelning. Om nu producenterna som vittnade i detta fall, Börje Hansson, Martin Cronström, Serina Björnbom och Sanna Ekman, drar denna logiska slutsats ser jag fram emot ett annat löneläge och förhandlingsläge för oss FADar. Jag hoppas även att de sprider detta till sina producentkollegor. De bör ju följa sina egna rekommendationer och vittnesmål.

Jag tror dock att producenterna, framförallt de ovan nämnda, biter sig själva i svansen. Eller så kanske de ovan biter alla andra producenter i svansen eller gör sig själva och sina kollegor en björntjänst. De vill kortsiktigt vinna målet i AD men långsiktigt innebär det andra konsekvenser.

Varför? Jo det är så här…

Inom svensk långfilm finns lång tradition av samtal och diskussion. Precis som i övrigt svenskt arbetsliv men mer så i filmindustrin på grund av produktionsprocessens art. Det är kompromisser och flexibilitet i positioner och lösningar som har gjort att vi som ett i princip obefintligt litet land kan ha en filmindustri som producerar långfilm som är konkurrenskraftig inte bara i sverige utan även utomlands. Detta system har gjort att vi kan göra långfilm med god kvalitet med team som är en bråkdel så stora som tex amerikanska. En långfilmsbudget i sverige kan jämföras med transportkostnaderna på en medelstor hollywoodfilm. Det går alltså inte att överföra “The american way” rakt av till sverige.

I detta svenska system har det varit producenten som tillsammans med FADen och regissören och ofta med fotografen har arbetat fram eventuella paniklösningar, stopp, förlängningar osv. Sedan har man frågat teamet om de ställer upp. Eftersom svenska filmarbetare är otroligt lojala och kompetenta har man ofta kunnat arbeta fram lösningar som får filmen gjord och som är ok, inte perfekt, men ok för de inblandade. Sådana paniklösningar blir det ALLTID på en långfilm, TV-serie, reklamfilm osv. Det är film!

Men detta system innebär också att FADen INTE har ensam beslutsrätt vad gäller övertid. Vare sig för teamet eller sig själv. Detta har i och för sig gett en stark producent väldigt stor makt men det kanske i det svenska systemet är nödvändigt för att det skall fungera. Har regissören varit stark är det han eller hon som har haft makten. Men genom en tradition av sammarbete har det fungerat.

Jag har aldrig hamnat i någon konflikt som inte kunnat lösas på grund av detta med vare sig producent eller regissör. Vad gäller teamet så har det rättmätigen knorrats ibland men det har löst sig. Men på vilken arbetsplats knorras det inte? Vi har varit oense men om producenten sagt “kör på” eller “stopp” så får man helt enkelt förhålla sig till det, och går det inte så går det inte. Men att på detta sätt inte ha kontroll över sin egen tid skall regleras med övertidsersättning som regleras i kollektivavtal. Vilket ovan producenter indirekt har gått med på genom att säga att FADen är en a-position.

Genom denna dom och sina vittnesmål har ovan producenter öppnat för att FADen har befogenhet och kontroll. Genom denna dom har ovan producenter vittnat om att FADen är och har befogenhet som en a-position. Därmed ger man även bort en del makt och ansvar och måste vara beredd att betala för detta. Precis som i övriga arbetslivet. A-positioner kompenseras genom en mängd olika delar pengar, semesterersättning och kreditering i eftertexterna före eller i början av filmen.

Jag är inte säker på att detta är en bra utveckling för svensk filmindustri. Det jag vet är att FADen borde komma in tidigare, ha lite mer lön än standard idag och ha en öppning att förhandla bort övertiden.

Denna dom, om nu producenterna följer den, cementerar en struktur och skapar en oflexibilitet som inte gynnar producenterna eller svensk filmindustri. Jag producerar själv en hel del och jag vet att alla produktioner är olika och kräver olika modeller vad gäller team, struktur, löner, ersättning osv. Jag skulle själv bli väldigt upprörd om en FAD jag anställer själv stoppar eller förlänger en inspelningsdag. Det går bara inte. Men enligt ovan producenter skall detta kunna vara fallet.

Det skall bli intressant att se producentföreningens svar på detta. Det vore olyckligt om de strikt följde domen anser jag. Svensk filmindustri behöver standarder för ersättning men flexibilitet i vilken lösning som appliceras i de olika fallen. Det bör vara öppet att välja mellan en lön baserad på reglerad arbetstid och övertidsersättning eller en ersättningsmodell som kompenserar för övertid.

Domen i arbetsdomstolen

Teaterförbundets kommentar

/Daniel Chilla, FAD, Regissör och Producent